Segel Sällskapet Brunnsviken

bildat år 1898

  • Öka teckenstorlek
  • Standard teckenstorlek
  • Minska teckenstorlek
Hundra års historia
Skicka sidan Skriv ut

Segel Sällskapet Brunnsviken bildades 1898

Det har seglats på Brunnsviken med så kallade nöjesbåtar sedan mitten på-1800 talet, men det var först sedan Albert Andersson tog tag i saken och utlyste en priskapp­segling 1897, som tanken på bildandet av en segelklubb tog fart. 1898 genomfördes sedan den andra priskappseglingen på Brunnsviken med en mängd skänkta priser till vinnarna och nu i SSB:s regi.

image001

Viktor Wahlström, D Berggran, Leonard Eriksson m fl.

”Den 9 september 1898 samlades några yngre båtegare från Norra Brunnsviken för att afhandla frågan om bildande af en Segelklubb ... en liflig diskussion var snart igång och af de yttranden som fälldes, märktes tydligt, att saken omfattades med stort intresse och hade framtiden för sig.” Så inleds vår första årsbok som utgavs 1902. När vi läser vidare i resumén från de första åren, står följande: ”Vid samma tillfälle bildades en interimstyrelse som fick i uppdrag att utarbeta stadgar för det nybildade sällskapet. § 1 Segel Sällskapet Brunnsviken SSB, har till ändamål att befordra konsten att bygga, tackla och hantera småbåtar samt att hos medlemmarna genom övningar och tävlingar befordra skickligheten att sköta och manövrera båtarna, ävensom att på alla sätt arbeta för befrämjande av sjösporten.”

Till ordförande valdes K G Larsson. Den 20 september antogs stadgarna därefter bestämdes att anordna en eskadersegling redan den 25:e. Den nya styrelsen bestämde också att ”de båtar som komma att tillhöra sällskapet, som igenkänningstecken skulle föra en grön standert med initialerna SSB i hvitt. ... alla var unga energiska män och goda seglare, hvilket lofvade att det nya sällskapet, som mest bestod af arbetare, skulle få en framgångsrik verksamhet”. Vidare kan man läsa att Eskaderseglingen, med ”Gräbban” i spetsen, som varande största och snabbaste båt, ställdes ut på Stora Värtan från samlingsplatsen vid Tranholmen. Efter seglingen i den stundtals friska höstbrisen angjordes Limpholmen och en gemensam bål tömdes medan man drog upp planerna för nästa segelsäsong.

Ägaren till Tranholmen, grosshandlare Neilick, ställde sig välvillig till SSB:s evenemang med kappseglare och stor publik som ville bevittna de nypåkomna festligheterna med massor av båtar, prisutdelningar, uppträdanden, sång och musik. Dansbanan fick disponeras och antalet festdeltagare uppgick snart till fem - sexhundra personer. Från Tranholmen utgick de flesta kappseglingarna en lång tid framöver. Hemfärden från dessa seglingar avslutades alltid med att båtarna illuminerades med lyktor i riggarna och infärden till Albano, som var vår hemmahamn de första åren, var en uppskattad sevärdhet för villaägarna runt Brunnsviken. På land lyste också lyktor i flera färger och i hamnen avfyrades ett ståtligt fyrverkeri. Man måste komma ihåg att detta var i begynnelsen av elektrici­tetens tid.

1899 inleds med SSB:s första priskappsegling ”Lidingön Rundt”, med start och mål på Tranholmen. Under året hade ett samarbete etablerats med det samtidigt bildade Brunnsvikens Båtsällskap. Men dess medlemmar drog sig ur klubben och kvar stod då SSB. Inte ett öre fanns kvar i den gemensamma kassan vid årets slut, men man hade gemensamt lyckats bygga en slip. Efter delningen återstod 30 medlemmar och 13 inregistrerade båtar.

image003

Kappsegling vid Lidingö flottbro och Värtaverken.

Vid sammanträdet, i samband med Lidingö Runtseglingen år 1900 fastslogs bland annat att SSB:s gröna vimpel skulle förses med en bård i hvitt. ”För att därmed se mer prydlig ut, än hvad förut var fallet.”

Vid årsfesten i mars 1901 hade sällskapet delgivits en ”inbjudan från WSS, (Wikens Segelsällskap, från 1903, Vikingarnes S. S.) att deltaga i en täflan om en, af nämnda sällskap stiftad, vandringspokal mellan WSS och SSB.” Utmaningen antogs med stor entusiasm och glädje. Vi kan efteråt konstatera att Vikingarna den gången gjorde vår styrelse och seglare en stor tjänst och bidrog till det fortsatta intresset för kappsegling även utanför våra egna led. Ett stort tack till VSS! Den tidigt inträffade sommaren medförde att det kunde hållas flera kappseglingar på försommaren och båtarna som starkt ökat i antal, var väl trimmade vid regattan, på den nya banan på Stora Värtan, i augusti. Den 25 augusti ägde första seglingen om Wikens vandringspokal rum på Bogesundsbanan. ”Eka” från SSB segrade. Året därpå upprepade ”Eka” sin bravad. Men sedan vart det stopp. VSS segrade tre år i rad och pokalen stannade hos instiftarna. Som ett bevis på VSS storsinthet och goda uppsåt med pokalen, läser vi (åtminstone jag) med förvåning att Vikingarna överräcker denna pokal till oss på vårt 50 års jubileum 1948! Under året hade nya seglingsbestämmelser införts till följd av de nya snabbare båtarna som tillkommit. Läs mer om kappseglingar i ”SSB kappseglar”.

På decembermötet 1902 beslöts att anskaffa en lottbåt till 1903, om den inlämnade ansökan till Kunglig Majestät bifölls. Samtidigt insändes en ansökan om upplåtelse av plats vid Haga kungsgård, för anläggande av en båthamn. Den senare avslogs. En årsbokskommitté tillsattes med förutsättningen att denna årsskrift ej fick belasta SSB:s kassa. En ny fond, innehållande hela 100 kr hade bildats för inköp av en framtida vandringspokal. Antalet medlemmar vid 1902 års slut var 112 och båtantalet hade ökat till 26.

1903 fanns 136 medlemmar och 44 båtar. Samma år 1903 går en inbjudan till kappsegling ut till Vikens segelsällskap, Göta segelsällskap och Segelsällskapet Klaraviken, senare namn­ändrat till SSK Stockholms Segel Klubb.

1904 inregistreras den första motordrivna båten, i SSB. Det är en s.k. kolibribåt. Ångmaskin och ett långt vitt, plant kapell där skorstenen sticker igenom, är väl de mest utpräglade dragen. Omkring 1906 kommer den första motorbåten, ”Duppan” och 1907 ”Saga”, och 1908 finns det tolv stycken. Fler bilder på motorbåtar hittar du i ”Äldre motorbåtar”.

image005

En så kallad kolibribåt ”Rex”

1905 är en nyinspirationens tid på flera sätt. Dels tillträder Leonard Eriksson som ny ordförande och sprider sina kunskaper i byggnation till alla som går i båtbyggartankar. Nu kommer också allt fler moderna och snabba båtar in i sällskapet. Dels är de inköpta från andra sällskap och dels har allt fler börjat bygga sin egen båt i lador och skjul runtom i staden. Båtbyggen var nu på gång lite varstans och bättre blev det när SSB hyrde det nerlagda Sveabryggeriets mälterilokal på Saltmätargatan.

De första amatörbyggda båtarna var ofta egna skapelser, men eftersom kraven höjdes började man anlita professionella båtkonstruktörer. Några av de mest anlitade var Henning Haglind, Knut Ljungberg, G Schussler, Salander och K E Sjögren.

1906 får sällskapet sin efterlängtade egna hemmahamn nedanför Bellevueparken. Slipen som byggdes redan 1898 i Albano flyttas över och kompletteras med räls in över hamnplanen. Det var vice ordförande Victor Wahlström (vaktmästare i polisdomstolen) som lyckades med konststycket att i sitt eget namn hyra en strandremsa nedanför sitt café Röda Stugan. Samma år hyr vi pontoner av Stockholms Hamnstyrelse och V W lyckas också senare få Piehls bryggeri att skänka oss ”Måttet” och staket och en del övriga byggnader. Under de första åren byggs en kaj mot Roslagsvägen och hamnen rymmer då 100 båtplatser. Läs mer om detta i ”Klubbhuset och hamnområdet”.

image007

”Måttet”

1907 var vi 206 medlemmar och har 73 båtar.

SSB:s ordförande Leonard Eriksson byggde två båtar 1909. Dels en Särklass A och en SK 30:a, som blev SSB:s lottbåt 1910. Amatörbåtbyggeriet var SSB:s styrka de första 15 åren och det drog till sig både nya medlemmar och prisdonationer. Fram till 1910 hade ett drygt trettiotal nybyggen inregistrerats i SSB. Läs mer om båtbyggnationer i ”Båtbygge och lottbåtar”.

1908 bildades Svenska Seglarförbundet och vi anslöt oss och införlivade nya klass- och mätregler. Vid SSB:s 10-årssammanfattning kan vi bland annat läsa att ”FYR” var sällskapets första amatörbyggda och inregistrerade båt. Det var vår tredje ordförande Gotthard Forsström, då skorstensfejaregesäll, som med viss hjälp byggde en s.k. snip facon (läs spetsgattad) 1899. Ca 30 båtar amatörbyggdes fram till 1908. På Saltmätar­gatan byggdes före 1910 sju segel- och en motorbåt. Bland dem SSB:s lottbåt till 1910.

Under de här åren var fenbåtarna på frammarsch och vi fick fram många konkurrenskraftiga ”racers” ritade av bland andra Henning Haglind (SSB medlem) och postexpeditören K E Sjögren. (SSS). Under de följande åren byggdes det många framgångsrika ”kappseglare” och tävlingarna förlades förutom de på Stora Värtan också till Bogesund. Vår verksamhet och utveckling hade nu nått ut i vidare kretsar och vår förste donator och ”omhuldare” Henrik Granholm invaldes till hedersledamot som skänkte SSB många vackra priser genom åren för att inspirera till fortsatt tävling och byggnation. KSSS ordförande O Holterman var inte sen att göra detsamma och SSB hade med ens lyfts upp i ett mycket fördelaktigt ljus i Sveriges seglarkretsar. Våra prisbord stod inte långt efter det anrika KSSS vad beträffar antal pris och värdet på dessa.

image009

1911 hålls den första idealtidstävlingen för motorbåtar. Längre fram i tiden dyker några intressanta namn upp som till exempel Einar Frodé, båtkonstruktör och varvsinnehavare på Tynningö och Ingenjör Hugo Schubert, m.fl.

Åren 1913-14, med krig och medföljande ”dyrtider” drabbar även oss och stor försäljning av båtar beskattar vårt bestånd kraftigt. Vi återhämtar oss dock med tiden och utvecklingen riktas nu allt mer på kölbåtar och kappsegling om den åtråvärda kryssarpokalen. Vi lyckas inte nå ända fram förrän 1933, då E Steiner på Naia 3, kniper pokalen på Rasta. En bedrift som belönar rorsmannen med förtjänstplaketten i brons.

Under G Forsströms tid som ordförande från 1913 till 1932 hade SSB gått starkt framåt och kunde räkna över 900 medlemmar på slutet av 20-talet.

Motorbåtarna ökar snabbt i antal och passerar antalet segelbåtar med god marginal. En och annan ”välboren” kom också till sällskapet och skapade en ny anda. Från att ha varit ett rent arbetarsällskap blev det nu också de ”fina herrarnas” sällskap med tävlingar och fasoner.

1921-1925  är Södergarnsviken vår nya ”kappseglingsplats” och här läggs några träpontoner för bekvämare angöring. En dansbana kommer till och startplatsen ut mot Askrikefjärden förses med ensstänger som markerar den fasta startplatsen. Motorbåtstävlingar hålls årligen i samband med regattan. Arrendet vid Södergarn överläts 1926 till vår grannklubb S S Vega.

1924-36 förläggs segelbåtarna vid Sjöstugan som ligger nedanför Lappkärrsberget vid Lilla Skuggan. Här blir det också pontoner och en grind samt inhägnad av strandområdet.

Vi hoppar över invigningen av Stadshuset 1923 och Lidingöbron 1924-25 och hamnar då på 1925. Genom ett mycket fördelaktigt lån av försäkringsbolaget Yachtassurans, kan vi köpa vår efterlängtade klubbholme, Getfoten, för 16 000 kr. Avbetalningen av 1 000 kronor per år klarade vi också av tack vare många ständiga medlemmar och frikostiga donationer. Det är ju också intressant att läsa att vår donator H Granholm stiftade Yachtassurans 1898!

1926-27 bygger medlemmarna vår mycket originella dansbana och året därpå lyckas vi genom diverse donationer få på ett vackert tak.

Så hoppar vi lite framåt igen och läser att vi återigen har turen att få ekonomisk hjälp, denna gång av Kungliga Väg- och Vatten­byggnadsstyrelsen, med byggnation av en småbåtshamn på Getfoten 1938. Tre stycken rejäla bryggor med trädäck och en betongpir plus förbindelse­brygga mellan holmarna och dessutom en gedigen stensättning ut till startberget byggdes. Vi klarade oss undan med att betala för ritningar, grundundersökningar och 10 % på total­kostnaden. Vi betalade ca 8 000 kr.

image011

SSB-ungdomar ute på sjön 1935

1935 fick ord­förande Leonard Eriksson uppdraget att på rekordtid åstadkomma ett nybyggnads­skjul i vår hamn i Bellevue. På en månad var bygget klart med målning och allt till ett pris av ca 2 160 kr. Byggmästare Ernst Sandberg i SSB höll i byggnationen.

1936 får vi hyra plats i Ekhagen för våra segelbåtar genom ordförande Einar Ahls enträgna uppvaktande av Stockholms stads markförvaltare. Det hade blivit trångt i innerhamnen några år tidigare tack vare en stark tillströmning av motorbåtar. Ålkistebron var inte öppningsbar längre.

1935 bildades en särskild kanotsektion för att tillvarata det ökande intresset för kappsegling med kanoter.

image013

Kanotsektionens årsfest 1938.

image015

SSB firar 40-jubileum på Askudden 1938 i Vaxholm.

1945 bildades SSB:s Veteranklubb på Getfoten. Den är öppen för alla medlemmar som varit med i 25 år eller mer. Klubben har fortfarande årliga sammankomster på Getfoten och årsmöten i mars månad i klubbhuset.

Genom ordförande Sten Johansson fick vi elektricitet på Getfoten 1951 efter många protester från nostalgikerna som ville behålla sina lyktor.

SSB:s nuvarande klubbhus upp­fördes 1957-60 på initiativ av Sten Johansson. 1956 inleddes förhandlingar med idrottsklubben Matteuspojkarna, som då ägde huset. Det stod då på andra sidan Brunnsviken vid Tivoliudden i Solna. Efter många om och men, med Solna stad som mellanhand, fick vi slutligen köpa huset 1957. ”Köpeskillingen”; 15 000 kronor ordnade kassören Rune Lundquist genom att belåna fastigheten Getfoten. Den s.k. klubbhusfonden var ju inte mycket att komma med och finansieringen fick tas ut i form av andelsbevis bland med­lemmarna. Där var ett liv och ett kiv, förstås, men så blev det.

image018

Dåvarande ordförande Sten Johansson

En hel del har ju hänt de sista 40 åren också, som till exempel ombyggnaden av klubbhuset på Getfoten 1967-68, bastu och indragning av vatten 1987, nya kajband och hamnförbättringar i innerhamnen, ny mastkran och servicebrygga i Ekhagen 1990 och mycket mer.

Under alla år har många klubbmedlemmar lagt ner mycket tid och arbete för klubbens räkning. Utan dessa eldsjälar hade det inte sett ut som det gör idag. Några av dessa kan du se på fotona nedan från våra 90- och 100-års jubileum.

Vill du veta mer?

Läs våra årsböcker som finns i vårt klubbhus när ni får en stund över därnere. Vår medlemstidning Oss Brunnare Emellan startade 1960 och lever kvar ännu om än i mindre format som Minibrunnare. Dessutom finns det mer att forska i på Stadsarkivet på Kungsklippan och i vårt styrelserum i Klubbhuset.

Nedtecknat av Christer Johansson